Ibland önskar jag att vissa dar bara inte fanns. Idag är det en sån dag, en dag när vissa saker bara kommer över en. Vill helst bara dra täcket över huvudet och önska att så mycket saker aldrig hade hänt. Även fast det är längesen nu, snart ett år sen allt slutade. Så finns det kvar. Känslan av att inte kunna lita på någon, men ändå vara beroende av att en person ska tycka om en.

Det är jobbigt hur det kan påverka mig, hur jag stänger av om jag träffar nån. Allt blir bara ytligt. Jag kan inte öppna mig för nån, känslan av att veta hur mycket en person kommer kunna såra mig om jag gör det är för skrämmande.
Brukar försöka tänka att alla dom bra sakerna ska väga över det dåliga. Men tyvärr så är de det dåliga som sitter klistrat i hjärnan på mig. Alla dom gångerna jag fick allt kastat på mig, känslan av att inte vara värd nånting. Det kom lite för ofta. Att jag då bara gick och väntade på när det skulle komma för att det hade varit lite för många bra dar på rad.
Att jag va så feg så jag inte kunde säga som det var sänkte mig bara ännu mera. "Det här va sista gången", undra hur många gånger jag sa så till mig själv. Men det är svårt att bryta ett mönster när man sitter fast i det.
Är fortfarande förvånad över mig själv hur jag klarade av säga ifrån, att bryta allt. Hur dåligt jag än mådde över att göra det, var jag så arg så jag inte klarade det längre.
Att den brytningen inte höll sålänge förvånade mig inte, det var jag som kom tillbakakrypandes. Behövde visa att jag fortfarande fanns.

När jag fyllde år hade jag kännt på mig nästan hela veckan vad som skulle kunna hända. Jag visste hur allt låg till men tog det inte på mitt ansvar. Jag ville få bevisat för mig vem du egentligen är. Det fick jag, flera gånger om.
När jag sen försökte hjälpa dig även fast jag inte behövde, men ändå va den som fick ta skiten, då gav jag upp. Att du sen visade hur mogen du var under dom närmsta månaderna fick mig bara att skratta. Inte med dig, åt dig.

Jag älskade dig, idag vet jag inte vad jag gör. Hatkärlek, nån slags falsk kompisrelation kanske?
Ibland önskar jag att vi aldrig hade lärt känna varandra. Att alla inte hade sagt så mycket bra saker om dig. Men samtidigt skulle jag inte va den jag är idag om vi inte kände varandra.
Att tänka på tiden innan midsommar får mig på bra humör, den va nästintill prickfri. Fast hade inte den vart så bra hade jag kanske inte heller vart fast sen?


Vet inte varför jag ens skrev det här. Vissa saker måste bara komma ur mig ibland. Idag är en sån dag, klumpen i magen måste försvinna...